torsdagen den 24:e april 2014

Nuoli - My curse is my mind

Nuoli heter en stockholmsbaserad debutant som släppt sin första singel i dagarna. Det är musik som ligger i tiden med sitt dramatiska anslag och atmosfäriskt syntiga ljudbild. Det är lite för allvarligt och långsamt för att vara rätt på dansgolvet men på radion borde det kunna slå. Låtens styrka vilar på en genomarbetat snygg produktion och en coolt fyllig och säker sångröst. Nuoli är artistnamn för Fanny Hultman och det är inte bara musikaliskt som det finns ett allvarligt och seriöst anslag, hon använder musiken för att få utlopp för sina politiska och samhällskritiska funderingar. Sen finns det  en självklar allmängiltighet i att sjunga att ens tankar är ens förbannelse som är svår att inte falla för.

onsdagen den 23:e april 2014

Luna Green - Swedish strawberries

Ok, jag medger det. Jag är gubbig nog att ha lockats att lyssna extra noga på Luna Greens nya för att pressutskicket nämner samarbete med Niclas Frisk. Dalmasens status som rockikon är nästan löjligt rotad i min gammelmansskalle. Atomic Swing är ett sånt där band som jag har återupptäckt i omgångar när andra (lika gubbiga) vänner har spelat Stone me (into the groove) på någon barklubbssession. Men när jag fastnar i den här låten och spelar den om och om igen är det Luna Greens röst som lyfter den till något anmärkningsvärt. Hon ger mig Cris Isaacrysningar.

måndagen den 21:e april 2014

White Birches - Stands of white birches

White Birches är en syntduo bestående av Jenny Gabrielsson Mare på sång och Fredrik Jonasson på syntar och de debuterar nu med en mörk, tät och klassiskt syntig ep. Jenny Gabrielsson Mare gör musik under eget namn som låter helt annorlunda, hon spelade på Gordon i vintras och bjöd på en lätt burleskdoftande, jazzig och David Lynchinspirerad indie. Men steget över till Sisters of Mercy-synt är kanske inte så långt. Ljudbilden är långt från det organiska på hennes egna skivor men släktskapet och dramatiken finns i båda världarna. Stands of White birches är en riktigt bra liten platta, fyra vackra och dystra spår, från inledande, snabba Take me dancing, över långsammare Stands of White birches och The Devil till avslutande The end of the line där mjuka technosyntinfluenser kommer in och blandar upp stilen. Bandet gör en liten turné över hela landet så det finns goda möjligheter att se dem spela live. Gör det!

onsdagen den 16:e april 2014

Architecture in Helsinki - Now + 4eva

Som jag har skrivit om många gånger tidigare så är jag besatt av Melbourne, åtminstone när det gäller stans musikaliska betydelse. Det är några veckor sen popmodernisterna Architecture in Helsinki släppte sin nya platta men jag måste ändå skriva lite om den.  Eftersom  det är ett Melbourneband. Eftersom det är ett av världens bästa band. De har alltid skruvat popmusik och gjort omistliga ljud inom ramen för treminuters hits. Nu har de tagit sin pop närmare radion och närmare åttiotalet. Som en syntes av Talking Heads och Peter Gabriel släpper de 2014 en rak räcka poppärlor som borde kunna sälja sönder bandet för all framtid. Det är oerhört, nästan skrämmande tillgängligt. Men ändå vinner de mitt pophjärta. Det är så svängigt och roligt att jag rycker och drar i superlativförrådet utan att kunna bestämma mig för vilken glosa jag ska välja. Växlandet mellan sångarna och de ljudmässiga experimenten finns kvar, mitt i all polerad glansighet. I Melbourne är det höst nu, stringybarkträdens blad blir snart bruna och temperaturen är inte längre stekande het. Men för en skandinav är det lätt att känna vårkänslor i den här plattan.

lördagen den 12:e april 2014

SUVI - Intervju

Det är intervjudags igen och jag är mycket glad att både ha upptäckt och fått ett litet snack med singelaktuella Suvi. Hon har just släppt en pampig poplåt som tilltalar mina mer melodramatiska sidor. Samtidigt kontrasterar hon pompan med en stil cool nog för nouvella vague. Eller är det bara jag som får franska filmvibbar av pressbilden?

Gordon: Berätta om Great Escape. Hur fick du spelningen? Blir det traditionell festivalscen, ute under duggregn i nattligt motljus? Eller är det mer som SXSW med showcase och eget slit?

Suvi: Det var mitt team som fixade spelningen vilket jag är sjukt glad för! Spelningen är den 10:e maj på Unitarian Church – verkar vara en utomhusscen på en innergård framför kyrkan. Haha, har inte så mycket att jämföra med. Har tex inte kört på SXSW än. Jag ser verkligen fram emot The Great Escape. Det är dock mycket förberedelser för att kunna göra det möjligt.

Gordon: Det är fint med det pompösa, nästan marsch-aktiga i din nya singel. Hur blev det en sån ljudbild?

Suvi: För att få veta exakt borde du fråga Julius Duhs, producenten/låtskrivare, som är the ”brains behind the operation”. Men om jag minns rätt så var det första som skrevs blås, vilket Julius kom på på gitarr. Det lät ju som en fanfar och sen var det bara att köra vidare. Dock så tror jag att melodin skrevs mot gitarr, rätt tidigt. Jag har alltid älskat feta orkesterarrangemang. Det är så mitt och Julius samarbete kickade igång 2011. Vi sågs för en session och spelade upp grejer för varandra. Han spelade upp en idé med stort stråk-arr och jag kommer ihåg att jag tänkte att jag äntligen hittat hem, typ ”den här killen kommer att kunna hjälpa mig att ta fram nåt helt suveränt soundmässigt”. Sedan, rätt snart, hakade låtskrivaren Carl Johan Holmqvist också på. Varje låt vi gör försöker vi bara göra så bra som möjligt. Vi är inte så lojala - det måste inte låta på ett visst sätt. Ni kommer att få höra det framöver. Familjen växer.

Gordon: Jag har läst att du spelar flera instrument, hur många av dem håller du i på Find you-inspelningen? Vad spelar du helst och har du något älsklingsinstrument?

Suvi: Jag kan fuska på piano. Mitt första instrument var saxofon. På gigs lirar jag lite ocarina. Find You är en massiv produktion och sången är det enda instrumentet jag kör där.

Gordon: När livespelningarna kommer igång nu i vår, hur kommer det att se ut på scen? Introvert eller extrovert? Mycket folk och show eller ensligt och avskalat? Din musik har en dynamik som skulle kunna funka på olika vis.

Suvi: Ja vad härligt att du säger det! Jag tror att det kommer att bli mycket olika slags liveshower och jag är så pepp! Basen är att vi är 6 på scen. Målet är att det ska låta så bra och stort som möjligt – musiken ska funka både som lyssnarmusik och att viba till. Det är dock även fint med akustiska versioner här och där och jag vill helst kunna se publiken. Det finns så mycket jag vill testa – ljud och liveupplevelser. Mitt mål är att bli det bästa som publiken upplevt. Jag vill leverera någon typ av extas. Om man tänker på den heliga, klyschiga tre-enigheten, ”sex, drugs and rock’n’roll”, så vill jag kunna erbjuda något så grymt att folk väljer musiken först, om du förstår vad jag menar? Jag har så fantastiska musiker som jag jobbar med så jag tror att vi kommer att nå dit en dag. Men värme är viktigt. Hårt men med värme.

Gordon: Har du börjat planera fullängdare? Om det tar fart med ett album, hur tror du att det kommer se ut?

Suvi: Ja vi jobbar för fullt på en fullängdare. Det kommer att bli det bästa jag har varit med om hittills, är jag helt säker på. Massor av bra musik.




tisdagen den 8:e april 2014

TARA - Manners

Lilla singelbolaget 100 Songs gör minst sagt eklektiska urval när de fortsätter sin väg genom den svenska musikfaunan. Senast ut är en ung, radiopopvänlig artist med både punsch och attityd som luktar M.I.A. TARA är uppvuxen i Stockholm och debuterar med en överraskande tyngd och rejält med dansant sväng i låten Manners. Måste bli bra rotation på det här!

måndagen den 7:e april 2014

Slangbella - intervju

Dags för Anders Alexander från bandet Alice in Videoland att göra musik på nya vis. Han har tagit sig namnet Slangbella och gör ren popmusik. Jag fick tag på honom för en liten intervju inför nya singeln Jag ska bygga en armé. Grym låt.

Gordon: Jag lästa att namnet Slangbella kommer från en dröm om en tjej och ett band. Men jag tänker att det förpliktigar lite. Slangbellan är ju den medellösa rebellens instrument. Finns det nåt kaxigt och på tvären med dig och ditt projekt? Har du skjutit slangbella i vuxen ålder? Jag brukade göra slangbellor av spikar som vi böjde i skruvstäd i slöjden men de sköt inget vidare. Har du prövat såna där fina av grenklykor?

Slangbella: Helt klart så ligger det en rebellisk ådra bakom min musik och inspiration också. I början var min Slangbella-musik en slags rebellisk näve i luften, ett säga att säga att jag inte är uträknad, jag slår underifrån och jag slår hårt...lite så. Jag skjuter faktiskt slangbella i andra versen i låten "jag lyssnar hellre på nån som kräks" från mitt första album, ett slangbella-skott i ryggen på etablissemanget. Flera av låtarna på den skivan beskriver känslan av att alltid gå mot strömmen och att känna sig ostoppbar. Jag sköt slangbella lite grann som liten men nu för tiden skjuter jag bara med orden!

Gordon: Du har ett fint rock-morr i rösten. Tänker du på hur mycket din röst sätter karaktär på musiken?

Slangbella: Tack! Det var något jag eftersträvade i början, men något jag inte kan bli av med nu. Jag kan inte sjunga "fint" eller indiemjukt även om jag skulle vilja. Det där gruset i rösten verkar ha satt sig och jag antar att det blir någon form av smutsig karaktär ihop med musiken som kanske inte är jättevanlig i popmusik. Jag har inte tänkt hur folk upplever min röst men har fått höra mycket på sistone om min sångröst. Mina nya låtar som kommer komma ut senare i år är mjukare och mindre punkiga än det som jag släppte på första albumet och då sticker sången ut ännu mer tror jag.
Gordon: Vem kommer att backa upp dig live framöver? Har du ett fast gäng och en fast sättning på instrumenten? Har du en uttänkt show?

Slangbella: Jag hållit hela livebiten hemlig, fast egentligen är det inget hemligt. Jag har helt enkelt aldrig riktigt spelat med någon, men det börjar ta form nu och det blir helt klart gig eftersom sommaren. Om någon vill boka mig asså!
Gordon: Och på tal om live, blir det spelningar utanför centralorten? Jag har just flyttat ut på landet och gruvar mig lite för konsertlöshet.

Slangbella: Det hoppas jag verkligen! Spelningar på mindre orter är klart roligast, det är ingen klyscha att det är mer röj och känslouttryck på gig utanför Sthlm/Malmö tex. Vi gjorde nästan 400 gig med mitt förra band så jag vet att det är sant.

Gordon: Hur känner du inför Slangbellagrejen? Alltså, har du världens självförtroende eller är det lite nervöst att släppa materialet ifrån dig nu?

Slangbella: Nervositet är en egenskap som inte finner sig hos mig. Men visst är det med stor nyfikenhet jag släpper mina låtar. Jag gör ju i princip precis allt själv o det är kanske två-tre personer som fått höra den färdiga låten innan den släpps. Det är lite riskigt att göra så men jag litar på mig själv o jag är noga med att allt blir precis som jag vill. Dom få gångerna jag kompromissat eller tänkt vad andra ska tycka har blivit sämst och sånt gör mig sömnlös! Jag har hållit på med musik hela livet, ändå känns det som att jag just börjat. Jag började sjunga o skriva egna texter för två år sen bara och har aldrig känt förut att jag har så mycket som måste ut, det är som ett fyrverkeri i huvudet så jag är här för att stanna ett tag.

Tack, Anders. Ser fram emot vad du kan tänkas bjuda på från scen och naturligtvis, mer material som skivor och singlar.