tisdag 29 juli 2014

Work Drugs - an interview with actual, prepared questions

About a year ago I ran into a bunch of really cool people at a Swedish festival. We were all heading back to a rain soaked Stockholm and since those guys turned out to be Work Drugs, the Philadelphia band that has released more music than anyone with a day job should be able to, I tried to interview them. Without a recording device or any preparation, but with a few beers in me, it wasn't an epic piece of journalism. But Ben and Tom and their friend Dan gave me a good chat and I always felt I should return with a few decent questions for the band. And with Work Drugs constantly releasing new material, there is always reason for that follow up interview. New single sounds sweet, check it out below, but first, a few words from the hardest working, or most efficient band around:

GordonTell me about the new album, it feels like the single has sort of a mainstream-feel to it. Are you moving in any direction with the new songs or staying the course?
WD: I think the new song Double Life might have a little more of an upbeat feel, but in reality the album is somewhat varied. There are songs on the album for people who liked the early stuff like Rad Racer or Flying Zambo and there are songs for people who like the newer stuff like Heaven or Farewell or Half Love. We set out to show the range of the band with this album.
Gordon: You have a remarkable internet following. Due to your music being great, of course, your frequent posting is also quite important. But is there something more that makes people love you? Is there a plan behind your DIY-promotion?
WD: No plan per se. We just like to stay in touch with the fans. It's always fun interacting and getting their opinion, whether it's good or bad at times. It's also fun to see how many countries around the world are into Work Drugs. I'm always surprised when we get an email from someone begging us to play in Kazakhstan or Chile.
Gordon: Summer is really kicking in here in Sweden. Your music is easy to associate with hot days and cool drinks but how is it possible to stay productive like you do with sweaty arm pits and rosy cheeks? Not to mention a midday buzz from a few cold ones.
WD: Songwriting is like exercising. If you keep active and work at it a little everyday it starts to become part of your routine. Somedays it's writing, somedays it's mixing, somedays it's just sailing about. Either way, the key is to stay busy and stay on top of it.
Gordon: You do quite a lot of touring in the states but have you played abroad since I met you in Stockholm last summer?
WD: We have not played abroad since Sweden unfortunately! It's always a big expense to play anywhere, especially overseas. We are hoping to get on a few festivals next year though. We would love to come back to Sweden especially. Everyone was so nice and everything was so efficient.
Gordon: You often ask your fans about their favourite Work Drug songs, so lets turn the tables. What are your respective favourite WD-song to go with dinner, with dancing, with sex, with traveling?
WD: Hmmm that's a tough one. I would say my personal favorite for all of the above would be West Coast Slide. Third Wave, Optic Trends, and The Good in Goodbye are also up there.

Shawondasee - interview

Every once in a while, I have a chat with a band from somewhere not Sweden. When I do, I usually don't translate the interview, partly because I'm lazy, partly because there might be lots of people interested in the band who aren't Swedes. This week brought me two great interviews.

First one is with a recently formed band from France. Shawondasee makes electro/indie-pop that goes great with a summer heat wave and late night visits to bars. The duo consists of Jim and POG and a whole lot of talent.
Gordon: Tell me about the band, how long have you been making music? How many are you and how did you meet?
Jim: We're Shawondasee, an indie­pop duo from Paris. There's POG, 25, and me, Jim, 24. We met two years ago. I was looking for a studio to record a few songs and a mutual friend introduced me to POG, who had just built his own studio. Then we started making music together and, little by little, we developed a sound we like to describe as a mix between the noiselectricity of our everyday life in the city and the blissful calm of wide open spaces we both crave.
POG: Our name refers to Native American Indian legends about the Four Winds, the Indian Summer and the Meadow Dandelion (Shawondasee and the Golden Girl). It is also the name of the chalet in Switzerland where we compose our songs.
Gordon: I don't really know anything about French music press and pop climate, could you tell what people talk about? Sweden is talking a lot about gender equality on festival stages these says, for instance. What are the topics of the day in Paris?
POG: The main topic is the reform of the status of entertainment workers. Many artists lend their support to these workers without whom festivals simply couldn't exist.
Gordon: Is Shawondasee going on tour? Have you found your live format yet?
Jim: We're currently recording our first EP but also have many other things going on (soundtracks, commercial...). So, right now, we're focusing on studio work.
Gordon: Was the indie­pop/electro ­thing a given or did that happen by accident? Do you listen to other stuff?
POG: We come from different worlds, musically speaking. Jim's sorta indie/rock, I'm more into electro/house and hip­hop. Still, when we jam, we don't tell ourselves “Oh, this is our electro­pop song!” or “Let's be more indie today!”. Everything comes naturally.
Gordon: What are the best five indie pop tunes out of France the past year?
POG: Zero by Chela; You, Me, Cellphones by Husbands; Zombie by Moongai.
Jim: Saint Claude by Christine and the Queens; Sur la Planche 2013 by La Femme.

Thank you so much, Shawondasee. I'll be looking forward to your EP and many visits to that Swiss chalet, if you'll have me. Now i gotta add some French indie pop tracks to my spotify list. Oh, and don't forget this gem:

onsdag 23 juli 2014

Kaskelott It matters

Kaskelott fortsätter på det seriösa, brittiska indierockspåret i sin nya video. Koncepten för låt och video är båda gamla trotjänare, band rockar loss i naturen är en av de absolut mest högfrekventa varianterna på rockvideo. Och musikaliskt är det här rak, effektiv indierock, ganska radiovänlig på ett allvarligt men ändå hittigt sätt, medryckande och fint. Men om jag har gillat det i femton år kommer jag förmodligen inte att ledsna på Kaskelott heller i första taget. Det som verkligen sticker ut, och som jag känner av ännu tydligare nu än på ep:n som kom ifjol, är vilken grymt bra rockröst som frontar det här bandet. Den är mild och intensiv på samma gång, stark, ren och spännande.

måndag 7 juli 2014

Minifestival i Stockholm Med Ms Henrik och Navet

Minifestivaler är grejen den här sommaren. Visst, Bråvalla är större än nånsin och i Skåne har hårdrockarna klafsat runt i SD-trakter med snäva byxor och fina jeansjackor. Men det börjar kännas trött med de massiva arrangemangen. För mycket folk, för långt att gå mellan tältet och scenen, för likriktat utbud. I helgen som gick var det punkigt som satan i skogarna några mil söder om Laxå där ett litet vandrarhem och några musikentusiaster ordnade röj. Forest Families, som spelat på Gordon, meddelar att de kommer att dyka upp på ett litet arrangemang på landet som heter Jons Kamratfestival. Och som är ungefär vad det låter som, ett mellanting mellan festival och hemmafest. Förutom Forest Families har de bokat Hillman Lighthouse så det kommer att bli grymt. Men det händer grejor i stan också. Birds Will Sing For You är Petter Seanders PR-firma och förmodligen finns det ingen PR-firma i världen med bättre musiksmak. Om några veckor ställer de några av artisterna i sitt stall på scen för en minifestival i kärlekens tecken. Och popmusikens. Och festens. De kör sin egen lilla förfest till Pride och livemusiken fixar Ms Henrik,  Navet och Petter Seander själv, som är på gång med en ny singel. Det blir lite DJ´s och massor av kärlek också. Och till skillnad från Pride så är det gratis kalas. På Cantina Real på Lindvallsgatan, 26:e juli.

lördag 5 juli 2014

Hampus Nessvold - intervju

Hampus Nessvold från Värnamo har podcastat sig igenom en sjukt imponerande gästlista för en knappt myndig frilansare men hans möten med Gudrun Schyman, Soran Ismail m.fl. är inte anledningen till att jag lagt märke till honom. Nej, det är istället hans maffiga debutsingel, Thinking out loud, som fått mig att lyssna. Den är storslagen men samtidigt ganska indie, som en blandning av Coldplay och Casiotones for the Painfully Alone. Och det är också besläktat med göteborgska instrumentalfantomen Lights & Motion (som har med låtar i massor av Hollywoodfilmer nu). Coldplay skulle behöva kika lite åt Värnamohållet för att göra sin musik mer spännande. Hur som helst hörde jag med Hampus hur läget var och hur framtiden ser ut:

Gordon: Geografi och pop är en av mina käpphästar så jag måste fråga, hur är popläget i Värnamo? Finns det utrymme för ny musik i en småländska håla som inte är Hultsfred? Berätta gärna lite om publik, lokaler, stämningar.
Hampus Nessvold: Popläget i Värnamo måste jag erkänna har nog tyvärr aldrig funnits. Värnamo är en stad med sport och fotboll i fokus. Tidningar, kommun och invånare engagerar sig väldigt mycket och därför kommer kultur lite i skymundan. Det är kanske därför jag sökt mig utåt och främst till Stockholm för att ens hitta folk att jobba med.
Gordon: Samarbetar du med någon eller spelar du allt själv? Spelar du in själv?
Hampus Nessvold: Jag skriver alla mina låtar och spelar in demo själv, därefter hittar jag gärna folk att jobba med. Till exempel nu på 'Thinking out Loud' så samarbetar jag med Victor Lundberg och tillsammans har vi spelat in och producerat låten.
Gordon: När du ställer dig på scen med nya singeln, blir det fullt band eller kör du backtracks?
Hampus Nessvold: Jag har ännu ingen aning om vart eller när jag kommer att spela live nästa gång men jag hoppas på att det blir en blandning mellan band och backtracks. Jag har fått mycket kommentarer och hört spekulationer om hur det här kommer att låta live och för att göra det värdigt live så behövs nog en blandning. Jag vill inte tappa små viktiga delar i produktionen när det är live, då mister låten sin kärna.
Gordon: Vad händer framöver? Blir det fler singlar? Platta? Turné?
Hampus Nessvold: Om det blir som jag önskar så går jag in i studion igen till hösten och släpper ännu en singel innan årets slut och sen fortsätta skriva klart lite låtar så en framtida EP kan bli aktuellt. Jag har inte så bråttom av mig, jag vill att det ska kännas rätt i magen och ibland tar det tid.
Gordon: Till slut, berätta lite om singeln. Hur blev den så pampig? Är den en typisk Hampus Nessvold-låt?
Hampus Nessvold: Jag skrev grunden till 'Thinking out Loud' ganska snabbt förra våren och har sedan dess tillsammans med Victor jobbat fram den till vad den nu är. I början var det en simpel poplåt med ganska tarvlig text. Det var inte förrän i januari som jag fick idén till produktionen. Jag satt i studion och spelade synth med orgelljud och hela idén bara kom. När jag presenterade för Victor sa jag 'Jag tänker mig en enkel och rå orgel som övergår till en stråkdränkt popdänga och sedan tillbaka igen'. Ganska flummigt beskrivet men som tur var fattade han vad jag letade efter och vi hittade helt rätt!

onsdag 2 juli 2014

Emil and Caroline - No swag

Nånstans mellan The Weeknd och jj hittar jag den här nya singeln med Emil and Caroline, som jag skrev om i vintras. De var poppigare sist jag hörde dem, och det kanske passade dem lite bättre. Samtidigt är den nya låten verkligen inte utan swag. Den har en attitydstinn stil och det är lätt att dras med av dess återhållna men ändå uppenbara energi. De har haft fullt upp med spelningar på sistone och hunnit med bl.a. Luleå Pride, support för Moto Boy och vad som måste ha varit en sjukt trång spelning på Musslan, där Gordon brukade köra månadsklubb back in the day, drinkar och skaldjur och indiepop. Men vad hände med fullängdaren som var på gång? Undrar om jag missförstod eller om de hamnat i studiotrubbel. Förhoppningsvis rullar det ut ett gäng låtar inom kort.

fredag 27 juni 2014

Banana Beach - Sri Lanka

Sommarlåtarna fortsätter att trilla in. Fast Banana Beach från Stockholm låter som ett sommarparty året om. Nu har de varit tysta ett slag, ett halvår eller så, men inte overksamma.Låtar har skrivits och spelats in, det blir flera släpp inom de närmaste månaderna. Först ut är lätt poserande, snyggt polerade syntdängan Sri Lanka. Det svänger bra, kanske inte på Summerburstvis men på indieklubbarnas dansgolv kommer smala kids att svettas om de får höra Banana Beach. För övrigt vill jag gärna kommentera bandnamnet, det brukar jag försöka undvika. Men jag får känslan av en perfekt, tropisk strand. Ingen braksvennig moonlight party-strand utan en mer avslappnad, lite goofy strand. En indiestrand kanske, en utopi, ouppnåelig och välljudande glad. Jag tänker semestra där, in my mind.