fredag 24 oktober 2014

Woman's Hour - interview

Another London based band is gracing Stockholm with their precense towards the end of october. And there are more than geographic similarities between the two groups. Just the other day I heard from famous siblings Romeo and Michele Stodart of The Magic Numbers and now I've finished up a little chat with the great Woman's Hour who visit Stockholm and Söder, playing Lilla Hotellbaren on the 29th. Fiona Burgess started the band with her brother William and their two friends, Nick and Josh.
Gordon: How is the tour coming along? Right now you're still in the UK but you are soon heading out into Europe. Have you toured there before? Do you have a fanbase in Europe yet?
Woman's Hour: We've just arrived in Europe and we're pleased to report that the currywurst is damn fine. We've played in Hamburg and Berlin so far and they've been great shows. It's our first headline tour in Europe so we've been pleasantly surprised.
Gordon: How is the sister video coming along? Could you tell me a little bit about it and when it'll be out?
WH: We filmed it last week in London, so it will be online soon. It's a video to accompany our next single, and involves lots of sisters... That's all I can say.
Gordon: I read that you used imagery from self-help books when you created a cover for your Conversation single. Do you go about other things in the same manner, drawing ideas and style and content out of their intended context to make something new?
WH: Yes, absolutely. I don't believe that anything can be entirely original anymore, everything is regurgitated and re-cycled and re-used and it's empowering to recognise that and actually directly reference and borrow from readymade material that already exists in the world. We have also been working closely with artists Adam Broomberg and Oliver Chanarin on all our releases and their preoccupation with found photography has been a big influence.
Gordon: Your breakthrough seems to have been quite rapid, how did it happen? Did you do a lot of live shows or did you find your way through social media?
WH: A bit of both, and a lot of hard work. We're all guilty of being perfectionists, so we would rehearse at least three nights a week if we weren't touring or in the studio. We do use social media too, but it's a complicated relationship. I feel that on the one hand being online enables us to disseminate our work to a wider audience and to connect with more fans; on the other hand it shouldn't replace liveness and our live shows, that's a very unique experience that can't be entirely translated onto film or photographs.
Gordon: Let's finish with a classic question for bands on tour, what do you listen to while you travel?
WH: We haven't been listening to much actually, we've been busy watching the Twin Peaks boxset. We're on Series 2, Episode 11...

Ok, Damn fin currywurst is something I have yet to encounter, it's usually more like a barely edible novelty. If one visits Berlin, the döner is where you should spend your euros. But I can't fault Woman's Hour on their choice in tour DVD:s. Damn fine coffee and pie. Check out the band live on the 29th or whenever through your choice in streaming service!

torsdag 23 oktober 2014

The Bit Parts - My best trick

Om rådande trend är 90-talsdoftande indierock, vilket jag hört sägas av initierade röster, så är The Bit Parts från Malmö ganska så trendiga. Men det här är väl inte ett sound som nånsin kan vara trendigt? Eller är det jag som aldrig nånsin lyckats frigöra mig från mina musikaliskt formativa år och helt enkelt tror att Lemonheads (som gjort låten Bit part), Juliana Hatfield Three, Pavement och Built to Spill utgör en indierockens planritning efter vilken alla annan indierock är uppförd? Åkej, det senare. Jag är låst i min världsbild och The Bit Parts har råkat träffa en trendriktig fåra. Om tio år låter de inte alls så här. Men möjligen lyssnar jag och andra dinosaurer (jr) fortfarande på deras skiva My best trick. De har hittat balansen mellan fint och skitigt, vackert och melankoliskt. Det är mjukare och vänare än det mesta av den amerikanska 90-talsindie som verkar utgöra inspirationen. Låtarna är starka och genomarbetade. Ibland är de kanske lite för melankoliska för min smak. Inget ont om vemod men med min konservativa syn på amerikansk alt-rock i minnet så hade jag velat ha lite mer Posies-bett i några av låtarna. Däremot  är de växlande rösterna ett välkommet inslag som fler av mina gamla favoriter borde ha ägnat sig åt. Bäst på plattan är The Breakers, Real-life rainclouds och, framförallt, Holiday junctions. Under delar av albumet går jag helt upp i riktigt grymma låtar men ibland vill jag vråla som ett packat pucko i ett publikhav: "Spela snabbare!"

onsdag 22 oktober 2014

Luna Green - intervju

Hon har gjort små och lite större vågor i den svenska popbaljan ett litet slag nu med sin karaktärstarka och infallsrika musik, Luna Green. Bakgrunden är kanske ännu mer omväxlande och mångbottnad och definitivt internationell men det är i Sverige hon just nu sätter fart på karriären. Utrikiska framgångar borde inte vara långt borta dock. Efter ett par starka singelsläpp börjar det bli dags för en platta och den är inspelad och klar att släppas inom några veckor. Jag har bytt några ord med Luna om nya singeln Neptune och kommande fullängdaren Havana Sessions.
Gordon: Nya singeln är underbar, men vem är Neptune? Folk som hade med havets gud att göra blev ju ofta dränkta eller blåsta så en undrar ju vem den i texten eftertraktade Neptune är.
Luna Green: Tack snälla! I min värld är Neptunus en planet, en dröm eller en havsgud, som man upplever när man skapar sina egna "illusioner", som jag tror att alla skapar oavbrutet. Hade jag levt i en annan tid hade de dränkt mig för länge sen!
Gordon: Handklapp, hurra! Brukar du gilla det i annan musik? Det är ju lite skillnad på handklapp i en snabb indierökare och i en sån här quirky jazzpoplåt som din singel. Har du nån handklappsfavorit, förutom Neptune då?
Luna Green: Mwii! Jag gillar quirky! Jag tyckte Sigur Rós – Gobbledigook var vacker! Älskar Sigur Rós!
GordonHar du ett fast band som du alltid spelar med? Jag har förstått att du brukar ha med Petter Seander men finns det ett givet gäng som backar dig?
Luna Green: Ja! Jag har ett grymt band jag har spelat med hela sommaren och som jag även spelade in "Swedish Strawberries" med, som består av Petter Seander på bas, Daniel Aldenmark på trummor och Otto Niklasson Elmerås på gitarrer etc! De är ett riktigt drömband!
Gordon: Din image i bilder och även i musiken är väldigt cool, är det viktigt och genomtänkt eller bara en slump?
Luna Green: Tack! Konsten och känslan är egentligen väldigt nära hjärtat på mig! Jag har jobbat mycket kring konsten på den här releasen, och med grymma människor. För mig finns samma uttryck i bilderna som jag känner i "Neptune", som jag förresten också kommer att släppa en musikvideo till snart, för att ge ytterligare en dimension!!
Jag vill kunna visa min musik så som jag själv upplever den, lite som ett mörkt undrande, en blind romantik men också en missanpassning. Won't you marry me, my sweet Neptune? Hehe!
Gordon: Berätta lite om albumet som är på väg, kommer det att vara enhetligt och putsat som en Jane Austensk elfenbensfigur eller blir det ombytligt och spännande?
Luna GreenHavana sessions är i grunden ett experiment! Tanken var att bara släppa en EP från början, och så blev projektet förstorat, så helt ärligt så är det en skiva som är ytterligheten av ogenomtänkt på gott och ont. Jag gjorde skivan ihop med Yaimi Karell Llay och Maykel Olivera Garcia under korta sessioner i Havanna, utan ett språk att kommunicera tydligt på, så jag har släppt mycket på hela kontrollen. Havana sessions är ett litet äventyr där och då, det är lika mycket deras konstverk som mitt.Ockultism och gamla Hollywood är tydliga ingredienser.

Tack så mycket, Luna! Ockultism och Hollywooddekadens låter ju som klockrena influenser för en platta. Lite Sunset blvd att se fram emot i början av november. Tills dess lyssnar jag på Neptune:

tisdag 21 oktober 2014

The Magic Numbers - interview

The Magic Numbers are coming to Stockholm and Debaser Medis on the 30th of october. Cool. The Brits don't need much of an introduction, having quite successfully recorded guitar pop and toured for about a decade. But we do need to hear from Romeo and Michelle Stodart, two fourths of the band. I was lucky enough to have the opportunity to ask them a couple of questions and here is what they answered:
Gordon: I hear you are on your way back to Sweden, welcome back! What's it like to tour with the Magic Numbers?
Romeo: It's an unpredictable adventure to be honest, a roller coaster of emotions. The objective at all times is to just enjoy the ride, I love touring with bands that we are really good friends with as then it's just one big hang. Our UK tour just was incredible, we were blessed with the sensational Ren Harvieu and an amazing country blues harmony group from North Wales called The Goat Roper Rodeo Band, oh and my good friend Y came over from LA to provide us with some good vibes. Let's just say it all got pretty cosmic!
Michele: It can get pretty crazy touring but let's just say we make sure and have a good time out on the road. We tend not to book hotel rooms anymore as we never end up using it and someone's always willing to put us up for the night.
Gordon: I met Gruff Ryhs the other day and I believe he and you have collaborated. Are collaborations an important part of how you work? Would you like to tell me about your most recent musical partnering?
Romeo: I love Gruff, musically but also as a person. We collaborated together on the Neon Neon album alongside Cate Le Bon & Boom Bip, the girls and I just provided backing vocals but it was great fun. I've a beautiful but somewhat surreal memory of Gruff and I in Lagos, Nigeria driving around in a huge hummer with some locals blasting Slayer being taken to a pretty cagey area in Ikeja that sold old 7 inch records of African music. One to remember.
My most recent partnering would be writing songs with Ren Harvieu. She's got this incredible voice, reminds me of a female Roy Orbison - her emotional depth and range, she has really brought to life what I've written of late. Together with my friend Ed Harcourt, I think we are going to make a truly classic album with her. If there was any justice in this crazy world she will be a household name. I'm also hopefully going to be making some more music with Jason Pierce, he's a good friend and Spiritualized are one of my favourite bands.
Gordon: How was the acoustic tour last year? It sounds like it could have been awesome to play theatres around England. Was it a spontaneous thing or a long time dream?
Michele: We had locked ourselves in the studio recording the new album and we were driving each other mad, itching to get back on the road, but we wanted to do something different, and we realised in almost 10 years as a band we'd never toured acoustically nor had we played to many seated venues. So we looked into it and found some amazing places like Pontardawe, Pocklington, Hebden Bridge, Rumliegh Farm (Devon) It was really special, and one of our favourite tours to date as we learnt a lot from re-arranging the songs.
Romeo: There's something really beautiful about playing really delicately and in a hall where you can hear a pin drop, I loved every minute of that tour as we could be very spontaneous with the songs, they changed so much throughout every night.
Gordon: What do you all do when you're not touring with Magic Numbers? Do any of you write songs for other artists?
Michele: Apart from spending as much time as I can with my little girl when I'm back home. I'm always writing songs, so when I get back from touring with the guys I try and record as much of them as possible. At the moment I'm working on a second solo release.
Romeo: Michele's got so many great unheard songs, it's insane. Her next album is going to be killer,  I can't wait to be involved in any way she'd like - happy to just be a listener, making the tea. 
I've been writing for a few people that I really love, seeing what happens as you never know, sometimes you click with someone and this beautiful song appears. I've written some great songs with Pontus from swedish group Sidechild actually, hopefully something will happen with those, very soul influenced - like Shuggie Otis or something. 
At the moment I'm really enjoying producing. We've our own studio so I try and get in there with people I like and record them. I'm about to go in with The Goat Roper Rodeo Band and make their album with them. It's going to be fun as we're really close and all have a massive love for country music. I think they've got potential to not just be of a particular scene or genre as the songwriting is so strong. They're the real deal and all I'll be trying to do is capture what I see on and off the stage.
Gordon: Do you still all live in London and is that city an important part of how you work with music? Do you have any good London stories for the anglophiles of Sweden?
Romeo: Yes, we are all still here, all scattered around. The Gannons are in East and Michele in the West, I live in North London in Crouch End which is quite a musician inhabited area. I bump into Ray Davies every now and again in Waitrose which always makes me chuckle and the producer Paul Epworth owns Church Studios now which is very near to where I live so you can tell who he is working with by who you spot in the area. Bono apparently frequented my local italian restaurant but I never saw him. My favourite place in London at the moment is Highgate Wood, even on the most gloomiest of London's awful weather days it has something to offer as is always beautiful and peaceful. I don't know how important London has been in playing a part in influencing the group's music but it's continually inspiring in the diversity culturally. Late night drinking is always a pain in the ass as everything kinda ends at around 3 am and it really shouldn't. There are a few dodgy places you can stumble out of when the birds are singing, but you'll manage to sniff those out yourself.

Thank you guys, so much for graciously answering my questions! I guess I'll be on the lookout for the dodgy places if I get to London. If anyone feels like helping Romeo and the rest of the band to find shady company after the gig in Stockholm, The Magic Numbers have a facebook page where you can give them a shout-out.

torsdag 16 oktober 2014

Dalaplan - Plikt och Elände

Efter en hel helg med mespop från Skottland och japanska twee passar det förbålt fint att lyssna på en ny platta från Malmöbandet Dalaplan. De är punkösiga utan att egentligen vara punk och när jag kikar i recensionsklippen som kom med pressreleasen så verkar många skribenter ha försökt fånga dem med hjälp av namedropping av andra band.  Jag vill inte vara sämre och säger att det här ligger ganska nära amerikanska Black Lips skiva Arabia Mountain. Och den skivan har jag återkommit till under tre års tid. Fast Dalaplan är, precis som Peer Gynt, sig selv nok, såklart. Deras orgel och de två, ärkeskånska stämmorna skapar en kraftfull dynamik som hämtar från all möjlig rock och punk och som ändå gör upp med allt det tidigare och pressar på framåt. Det här är en skiva att lyssna på i sin helhet nån gång ibland, när humöret är lite lagom förbannat. Som skattkista full av enstaka låtar är den dock starkare, en potentiell klassiker. Låtskrivandet är grymt! De flesta låtarna är otroligt bra och jag misstänker att de är rätt tidlösa, även om det blir massivt med 24 minuter på raken med nära nog oavbrutet tryck. Sista låten är en pianoballad som inte riktigt övertygar även om jag förstår behovet av att ändra tempo på slutet. Standouts på skivan är basburna Under jorden, den raka förtvivlansrocken i Hellre kass och det hittiga titelspåret, Plikt och elände. Näve grus är också en fantastisk låt och den här inte heller dum:

måndag 13 oktober 2014

Mer Skottland! The Spook School på Southside

I lördags var Gordon med och ordnade en anglofil, eller rentav skottofil, liten shindig på Landet. Det blev diverse skotska popsinglar i högtalarna både före och efter de tre banden och festens namn hade vi snott från Pastelsskivan Truckload of Trouble. Ännu fetare dos Skottland och indiepop blir det nu på lördag när So Unbelievable! arrangerar en kväll på Southside. Bandet heter The Spook School kommer från Edinburgh och har släppt en fantastisk fullängdare och är ett sånt där band som jag, i mina svartare stunder, tänker är av en utdöd art. Men de är inte utdöda! Moon Types ena sångare suckade oroligt innan vi drog igång vår klubb häromkvällen att han kände sig som en dinosaur och vem vet om det dyker upp en enda själ? Men det var packat med folk på Landets övervåning och jag hoppas att Zinkensdamm invaderas av parkasar och fina popluggar den 18:e. Och varför då, då? Jo för att:


måndag 6 oktober 2014

Truckload of Trouble!

På lördag åker Gordon till Stockholm för att spela skivor. Och det blir kul, såklart. Men inte vanligt kul, det blir stört roligt eftersom det blir spelning med tre fantastiska indieband på Restaurang Landet vid Telefonplan. Efter några år med väldigt härliga, softa konsertkvällar på måndagar får Gordon en chans att vara med på en fet popfest på en lördag. Gordon är sugen.

Det hela kom sig av att Moon Types, som är Gordonbekanta på diverse olika vis, hörde av sig och undrade om det kunde vara läge för en liten baluns. Landet hade plats och tid och Gordon hade popskivor. Sen fick vi tag på Standard Unit från Stockholm som kommer att stå för kvällens liveös. Dessutom har vi övertygat Matloob från tweepoppiga och fantastiska Roadside Poppies från England att komma över hit och göra ett sologig. Han kommer under namnet The End of the Pier Show att sätta igång kvällen akustiskt och snyggt innan Stockholmsbanden kommer loss. Före och efter konserterna blir det indiehits och obskyrt i en schysst blandning från Gordon. Och Steve Miller Band, av nån anledning måste jag spela Serenade med Steve Miller Band. 80:- kostar det att komma in och det kan vara bra att ha med lite cash för baren på övervåningen tar inte kort. Det går att handla nere för kort men inträdet måste vara monopolpengar. Här är förresten en nästan sprillans och underbar låt med Moon Types: